Och sist men inte minst min egna utrikesnyhet

Klimatfrågan har diskuterats flitigt över hela världen. Mål har sats upp för att minska de globala utsläppen och FN har haft ett antal toppmöten där miljöfrågan har stått i centrum. Världens länder har varit oense sedan länge om hur vida miljöproblemen ska lösas, nu börjar tiden rinna ut och en lösning behövs snarast. De globala utsläppen måste minska.

I måndags avklarades ännu ett FN-möte med världens ledare i Doha, där klimatfrågan än en gång var mötets viktigaste punkt. Förväntningarna var låga om att ledarna från världens rika och fattiga länder skulle nå en överenskommelse om ett utsläppstak vid FN:s artonde klimatmöte. 

Målsättningen vid Kyotoprotokollet som slöts vid toppmötet 1997 var att världens länder måste minska utsläppen före år 2015, för att den globala uppvärmningen inte ska överstiga två grader. Nu är 2015 nära och jordens medeltemperatur har inte överskridit medeltemperaturen som jorden hade år 1997. Frågan som vi ställer oss är om det räcker med att hålla kvar medeltemperaturen eller om vi måste minska den, rejält. 

Av världens 50 största ekonomier har endast 21 avgett löften om utsläppsminskningar hittills och eftersom USA och stora nationer så som Kina och Indien valde att inte skriva på avtalet, saknar Kyotoavtalet betydelse för närvarande. 

Nytt hopp tändes dock vid COP 15 i Köpenhamn år 2009 som var tänkt att bli ett genombrott om en snar begränsning av växthusgaserna. Med sin film ”En obekväm sanning” fick USA:s förre vicepresident Al Gore sin stora publik att ta till sig det som vetenskapsmännen länge varnat för: Jorden blir varmare, människans utsläpp är en avgörande orsak och det kommer att ställa till stor skada.

I stället kollapsade förhandlingarna när USA:s president Barack Obama lierade sig med Kina.          I januari 2009 hade USA fått sin nya president, Barack Obama, och förhoppningarna växte bland jordens befolkning då Obama både erkände klimatproblemen och hade lovat ett nytt engagemang från den amerikanska sidan i internationella förhandlingar. Det skapades förhoppningar om att Obama skulle kunna göra det omöjliga, men när han kom till Köpenhamn blev det en besvikelse direkt. USA sa att de kunde skriva på Kyotoprotokollet om Kina gjorde det. Kina vägrade skriva på och då gjorde inte USA det heller. Resultatet skapade misstro och hopplöshet hos både politiker och deras väljare.

Det blev en besvikelse även vid måndagen möte. Ledarna kunde inte komma överens och då miljöfrågan inte längre är så omdiskuterad har den sjungit i värde och ligger inte längre högst på dagordningen, även om frågan var planerad att vara måndagens höjdpunkt. Många hävdar att klimatrörelsen fick något av en baksmälla efter Köpenhamnsmötet och jag kan inget annat än att hålla med.

Vi går igenom imorgon alla texter!!

// Johanna